Förlossnings berättelse

Allt började lördagen den 6 mars. Kände av en riktig värk nere på isen där jag satt med mamma och pappa och bara njöt av den härliga vår solen som äntligen hade kommit fram! Vad det var som gjorde att jag kände att det var en värk och inte vanliga förvärkar var precis som många andra hade beskrivit det, den här satt mer som ett bälte runt hela magen och ryggen och satt i en kortare stund än vad förvärkarna gjorde.
Tänkte inte mer på den värken men gick ändå hem ganska snabbt, om det nu skulle hända något tänkte jag.

Den här dagen skulle mamma och pappa på is hockey av alla dagar. Jag hade sagt hela veckan att på lördag kommer bebisen, bara för att de skulle åka iväg då. Så med "lite" tjat från min sida så fick jag dem iallafall att ta bilen in till hockeyn och inte bussen, för tanken först var att de skulle ta nån öl där den kvällen också. Men jag vägrade och fick som jag ville, tack och lov! För när dom väl åkte så tog de ju fart..

Runt 16:30 började värkarna komma med jämna mellan rum, i snitt 8-9 minuter i mellan värkarna. Jag visste ju vad det var som gällde, 3 värkar på tio minuter så jag stod ut fram till det att mamma och pappa kom hem igen. Pizza hade de med sig, alldeles underbart på det här! Klockan var då ungefär 19:00 och då avtog värkarna en aning. Men ringde ändå in till förlossningen och berättade som det var, att slemproppen hade börjat lossna och hur långt det var mellan värkarna. Dom sa såklart att jag skulle stanna hem tills det att jag inte stod ut längre, och det gjorde jag.

Hoppade in i en varm dusch runt 20:00 hemma och där började värkarna komma igen, men den här gången mer utspritt. 21:15 blev de mer intensiva, 5 minuter mellan värkarna och nu sa jag till mamma att jag tänker inte sitta här längre utan nu åker vi in!
Jag ringde till förlossningen och rådfrågade inget den här gången utan sa att jag var påväg in och ville kolla upp läget. 21:30 satt vi i bilen påväg in och glädjefullt andades jag mig igenom värkarna i bilen som fortfarande kom med 5 minuters mellanrum.

22:00 är vi inne på BB. En sur "tant" tog emot oss och vi fick komma in på ett undersökningsrum (jag och mamma). Här mätte de värkarna med hjälp av en ctg kurva. Värkarna avtog och jag blev då bombsäker på att jag skulle bli hemskickad direkt..
Efter en timme med ctg och en gyn undersökning konstaterar de att jag är öppen 1,5 cm men får iallafall stana kvar över natten inne på BB avdelningen då jag bodde i Matfors. Hade jag bott i stan hade jag blivit hemskickad, så det har sina fördelar med att vara matfors bo också.. ;)

00:00 får vi ett rum inne på bb och innan jag försöker ge sömnen en chans så hoppar jag in i en varm dusch. Sov inte mycket den natten, hade rätt så intensiva värkar men det enda jag hade i mitt huvud var "snälla ta fart, mera värkar.." och kunde inte alls koncentrera mig på att sova. Fick väl ungefär 3 timmars sömn totalt den natten. Men jag vilar upp mig hemma, tänkte jag..

Söndag morgon.

Ligger länge och väntar på att någon ska komma in och kolla hur natten har varit och göra ytterligare en undersökning för att se om det har hänt något under natten. Ingen kommer utan jag ringer på klockan vid 09:00 istället och hör mig för, var så nervös för hur dom skulle göra.

Barnmorskan kommer in och berättar hur det ligger till. Vi gör en ny ctg kurva och kollar sedan hur mycket jag är öppen, 2 cm... Suck! Men nu till det "glädjande" beskedet. Ctg kurvan visar inte som det ska vara utan casper dippar på hjärtljuden. Barnmorskan tar med sig utskriften från ctgn som hon ska visa för barnläkaren och göra en diskussion kring den.

Efter låång väntan kommer hon äntligen tillbaka och ger mig beskedet. De har beslutat att sätta igång förlossningen med stimulerande värkdropp eftersom casper damp på hjärtljuden på ctg kurvan, hade ctg kurvan varit okej så hade vi fått åkt hem och inväntat riktigt intensiva värkar.

11:00 blir jag förflyttad över till förlossningen och kommer in på en förlossnings sal. Jag står nu bara och skakar och tittar på sängen och är huuur nervös som helst. Nu ska jag föda barnet, hur kommer allt att kännas? Herregud, vad har jag gett mig in på?
Efter ett tag kan jag iallafall lägga mig ner i sängen men man var knappast avslappnad! :)

12:00 Hade sen tidigare bestämt att jag ville prova på att bada på förlossingen, de ser ju så härliga ut de där badkaren! Eftersom jag nu skulle sättas igång snart så fick det bli ett bad direkt. Super härligt var det verkligen, och här började jag även känna av värkarna igen.

13:00 Värkdroppet kopplas på och jag börjar att prova med lustgasen genom värkarna.

14:15 Värkarna kommer allt tätare och gör bara mer och mer ont. De gör så pass ont att jag börjar gråta nu. Ringer på klockan och säger till att jag vill ha edan nu.

15:00 Kommer de in och lägger edan och det tar en jäääävla tid och ont gör det! Jag har tydligen vädligt tätt mellan kotorna vilket försvårar det hela, men den blir iallafall lagd och jag kan efter ett tag njuta av effekten från edan.

16:20 Höjer de värk droppet men de funkar endast 30 minuter då värkarna börjar bli ännu mer tätare med 1 min intervall så de får sänka droppet igen. Får här börja ta hjälp av lustgasen igen.

17:20 Beslutar dom att stänga av värkdroppet för att se om jag kan börja få egna värkar.

19:05 Har jag öppnat mig 6 cm och de vill att jag ska ändra ställning. Provar att ställa mig upp ett tag med hjälp av ett ra bord. Går skapligt men går ganska snart tillbaka till sängen igen men provar även där en ny ställning, ligga på sidan. Men det var nog bland de värsta jag varit med om! Barnmorskan säger att jag ska prova en stund till med att ligga på sidan men det dröjer inte länge innan jag lägger mig på rygg igen.

Här efter är det väääldigt svart för min del, så här får jag skriva från journalen.

20:20 "2 komplicerade varr dec, något nedsatt varr. Söker jour som kommer strax" Minns att det kommer in någon utländsk läkare och att de tar en massa prover på casper men jag har inte den blekaste om vad det är som för sig går!
Öppen 9 cm.

21:20 Värk droppet kopplas på igen och 21:25 så får jag krystvärkar. ÄNTLIGEN!

22:14 är han ute, lille casper. :) En frisk liten kille som skriker efter lite frottering!

2878 gram tung och 51 cm lång.

Och sen kom han upp på bröstet, mitt barn, min älskade son! Helt otroligt. :) Hade absolut inte kunnat föreställa mig vad det var för någon som legat där inne och att han skulle se ut sådär, precis som sin mamma när hon var liten. ;) Det är verkligen en häftig känsla och jag trodde ALDRIG att det skulle stämma det där som dom sa "all smärta försvinner direkt när du får upp barnet på bröstet" hah, visst har jag alltid tänkt. Hur fan skulle denna smärta kunna försvinna så snabbt!? Men mycket riktigt, den glädje och lycka man känner när man får se sitt barn för första gången och känna närheten lindrar verkligen ALLT!

 

     

Klicka för större bilder

Bild 1: Casper i magen, ganska precis ett dygn innan han föddes
Bild 2: Jag med alla dess sladdar, provar lustgasen.
Bild 3: Första gången på bröstet. :)
Bild 4: Påklädd och ska sova.

Det tog sin lilla tid att skriva det här kan man säga och det skapade mycket känslor! Förlossningen gick väl egentligen väldigt bra nu när man sitter här och tänker tillbaka på den, men när man väl låg där så sa man inte att det gick bra, det kan jag lova. :) Men det är värt allt! INGENTING går att mätas med något liknande, aldrig aldrig aldrig.

RSS 2.0