Egentligen skulle jag vilja skriva en bok, men jag inser att jag inte har de kunskaperna som krävs för det så bloggen får fungera en gång som denna.

Har så många tankar som flyger runt i huvudet på mig, gammalt som nytt och jag vet absolut inte vad jag vill. Jag följer bara strömmen men det känns som att den bara tar mig in på värre vägar hela tiden för varje dag som går. Borde ta tag i mycket, men är både för lat och för feg. Vad hände med den elin som en gång fanns?

Självklart har jag förändrats och fått världens finaste son som förgyller mina dagar och jag njuter av varje sekund. Men så fort ensamheten kommer så tränger sig alla tankar fram, alla på en gång. Varför finns det inte en kö inne i hjärnan, med kölapps system och man får ropa upp numren i den ordning som man vill ha dem. Tänk vad enkelt det vore.

Allt blir vad man gör det till och jag kommer alltid att vara den jag är, men förhoppningsvis gör jag en dag framsteg och kan säga med rak rygg "Här är jag, ta mig för den jag är för jag kommer aldrig någonsin att ändra på mig bara för din skull, och gör jag det så är det för mig egen skull".

Stand up and speak up!
Ja, om jag ändå kunde så skulle jag göra det..