Idag har vi haft lite besök här hemma. :) Först av Caspers pappa Mattias och sedan kom Johanna med Amanada. Tanken var att vi skulle äta middag ihop men Amanda trodde vattnet hade gått för henne så hon fick åka in på förlossningen, men har kommit hem nu igen. Får se om man får lite sällskap sen av dem igen ikväll. :)

Casper har haft en jobbig kväll också. Inte ätit just något och oerhört grinig och trött! Tog 2 timmar att natta honom idag, men nu sover han äntligen lill hjärtat mitt. Får se hur länge de håller sig, om allt är som det ska så vaknar han väl vid 3-4 inatt och vill ha lite mat.. ;) Men kan ju bli tidigare med eftersom han ätit dåligt ikväll.

På tal om förlossning så tycker jag ändå att det var en underbar känsla att få åka in, blandad med nervositet och oro. Man hade ju aldrig gjort det förr och folk hade pratat om hur ont det gjorde och vad som kunde hända, men det gick ändå rätt bra trots omständigheterna för min del tycker jag. Trots en evighet med värkar och total hopplöshet som uppstod i tankarna när man väl var där, att man bara ville hoppa av för att det gjorde så ont. Men ut kom äntligen den lilla som man hade gått och väntat på i nio månader, världens finaste och ett så välskapt litet barn, mitt eget älskade barn! Känslan går verkligen inte att beskrivas hur mycket man än försöker! Det är en upplevelse varje individ måste få vara med om själv för att kunna förstå.

Min alldeles egna,
Karl Casper Emanuel,
jag älskar dig så!